Favvoblogg!
Inte???
LÄS!
Den är helt underbart skriven av ett par fd kollegor som nu kör på bana2 (röda linjen). Den skrivs med sarkasm men är så träffsäker att det nästan blir läskigt. Jag skrattar lika mycket varenda dag =)
http://hatbloggdelux.blogspot.com/
Gå dit, läs å njut av tutfarnas (tunnelbaneförarnas) underbara värld.
Ny jacka
Lovade syster att lägga in en bild på den så nu gör jag det, men den är finare på.
Det verkar vända...
Tyvärr så har jag inget gemensamt med någon här men det funkar iaf å nu är det massa nya på ingång så man får väl se vad som händer. Sen har jag träffat en väldigt trevlig portugis som jag har en hel del gemensamt med och vi kan ha hur långa disskutioner som helst å bara prata å prata vilket är jävligt nice.
Blev medlem på Facebook för någon vecka sen me, vilket underbart community!
Träffat på människor där som jag aldrg trodde jag skulle få se igen. Å så har jag, på bara några dagar, åter fallit för en gammal flamma... Får väl se om jag kan charma henne igen när jag kommer hem =) You never know lixom... ;-)
Emelies fest
Ja, sen jag skrev om ön senast har det inte hänt mycket. För två helger sen hade vi peppningskväll i Colina de casa branca som var riktigt lyckad. Beck, vin och Jag-har-aldrig... Dessvärre slutade kvällen väldigt tidigt för mig av överförfriskade orsaker. Tål ingenting längre, dricker ju aldrig. Men trevligt var det!
Stort tack till min kära kombo Therese som övertalade mig att följa med!
Så till i lördags.
Emelie fyllde år i veckan så i lördags var det fest. Hela tjejgänget blev hämtade av Emelies pojkvän Miguel och hans vän Ruben å så begav det sig upp till Miguel i Jamboto där det vankades fest. Otroliga mängder mat, en himla massa karlar å släkt å vänner i alla åldrar. Vi hade verkligen underbart roligt. Lätt en av de bästa kvällarna hittills på ön.
Tyvärr slutade inte kvällen lika roligt då jag blev ytterst besviken på somliga här nere och fick en tyngd till i vågskålen för hemfärd.
Men nu är det 87 dagar, 13 timmar och 39 minuter till planet lyfter hemåt.
Nedräkning
Nu är det mindre än tre månader kvar till jag är hemma!
Saknar er alla så sjukt mycket. Men snart kommer mamma å Kentha så får jag mysa lite med dem å få ett break i denna sjukliga tristess. (nedräkningen tills jag får krama på dem hittar du här: http://www.time55.com/sv/nedrakning/?y=2007&m=sep&d=11&h=17&mi=30&t=D-5e55-t55f-5e55r-t55jag-t55tr-4e55ffa-t55mamma-1t2t5&yn=Isabelle&c=re&mc=5 )
Önskedrömmen vore att få fler besök innan jag åker. Dels för att det vore kul att få ha visat hur jag levt under de drygt åtta månader jag ändå blir borta och dels för att jag då får uppleva glädjen av att få umgås med folk jag valt själv och som jag älskar så oerhört.
Men om ca 88 dagar, 20 timmar och 38 minuter så lyfter jag från denna ö å då är jag påväg hem till underbara sthlm igen.
Äntligen goda nyheter!
Visst, jag fick ju inte svaret jag hoppats på men efter en hel dags väldigt trevligt mailande så har jag fått ett riktigt glädjande besked ändå. =)
Då jag vet att många här nere som inte kan hålla sin käft stängd läser denna blogg så lär ni (som jag vet läser denna blogg och som jag älskar) få höra vad som bestämts över telefon istället. Men ett steg i rätt riktning är det verkligen å ikväll ska det firas med ett glas vin och Playa Del Sol med Pamira å Madde =)
Mamma kommer hit!
Mamma och Kentha kommer hit den 11 september å ska stanna en vecka!
Insåg nu att jag inte har en enda bild på Kentha och då synnerligen inte en på mamma å Kentha tillsammans men det lovar jag att råda bot på under deras vecka här =)
Åååh det ska bli så underbart gött attt få ner dem hit å få träffa dem å få känna av "hemma" om så bara för en vecka. Nu vet ju jag vad jag ska göra fram till de kommer =)
Ses snart mams =)
Pride
Skulle väl aldrig kunna tro att jag kunde sakna Priden så här mycket. Det ända jag gör dygnen runt nu är att läsa Pridebloggar, artiklar om Pride, kolla nyhetsinslag om Pride och kolla på Sthlmprides websändningar. Nästa år SKA jag va där annars vette fan vad jag gör...
Jag vill verkligen bara härifrån nu, vill inte va kvar men jag vill ju veta vart jag ska ta vägen i så fall och just nu så har jag två saker jag hoppas på men de är inte förrän senare i år så jag måste stå ut här i några månader till, hur nu det ska gå till.
Det som ligger mest i vägen är min Brasilienresa, hade det inte varit för den hade allt varit så mycket lättare även om jag verkligen verkligen ser fram emot den. Men när den väl är avklarad så finns det inga hinder för nytt jobb så jag tycker att jag borde klara av att hitta ett jobb jag verkligen vill ha då.
Å har jag klarat 60 dagar som jag velat härifrån så borde jag klara 100 till. Fast två dagar varje vecka så trivs jag ju å det är det som gör att jag klarar av de andra fem.
Tack tjejer för att ni finns!
Men Pride... Finns inget botemedel i världen som kan bota min Prideångest förrän festivalen är över... Men nästa år, då hittar ni mig i volontärområdet!