Isabelle

Imorse åkte vi till sjukhuset i Espargos för att ta blodprov. Ni som känner mig vet vilken fobi jag har för nålar med panikångest och svimning. Sjukt nervös blev jag av att behöva vänta först. Tom mage och kräkningar gjorde inte saken bättre. När det väl var min tur ick jag in i étt rum som bestod utav två stolar och en sköterska som satt å stack på löpande band. Det var typ sjukt hur fort det gick och ingen möjlighet att lägga sig ner för sånna som jag som vet att jag svimmar.
Panikattacken kom och jag gick därifrån. Arikson skulle med som stöd men han blev bara arg för att jag inte genomförde det. Ringde Frida för att få höra en trevlig stämma och för att fråga mer om doktorn i Murdeira, som vi först skulle gått till men som var i Tyskland i en halv evighet. Hon berättade att han är supersöt och tar hand om blodprover och ultraljud himself så fort som fan lämnade jag sjukhuset och begav mig till Murdeira för att boka tid hos honom istället.
Väl där träffade jag honom och han verkar iaf vara mänsklig så på torsdag eftermiddag ska jag dit på första besök å så får vi se när det blir tid till att försöka med blodprov igen, troligen snart eftersom tiden rinner iväg men som det heter här... No Stress...

Idag är det 12 veckor kvar till sista flyget går hem för säsongen vilket oxå betyder att jag oxå kommer typ då me!

Visst, jag kräks fortfarande som en gnu men jag blir något piggare för varje dag som går nu och det är oerhört tacksamt. Så igår bestämde vi oss för en kvalitetsdag tillsammans. Eftersom han kom hem först på morgonen och jag fortfarande är lite rädd för solen så blev det en dag i sängen.
På eftermiddagen tog vi en promenad och på kvällen gav vi oss iväg till Odjo D'Agua för att lyxa till det med en god middag. Efter middagen var jag fortfarande ganska pigg så vi tog en promenad i byn och gick in på Cabo Bar en stund. Det var mitt första barbesök sedan början av december så det var riktigt kul!
Hemma var vi inte förrän efter midnatt och då la vi oss i soffan och tittade på en riktigt bra film vi hittade på tvn. Där somnade väl jag efter en stund men jag är fortfarande stolt över att ha varit vaken så länge och fortfarande mått bra under vägen =)

I går var jag vaken till 23. Värsta miraklet!
Idag har det varit mycket på jobbet. Inte belastningsmässigt men ett case som upptar stor tid av förklarliga skäl. Nu sitter jag och Ari på torget, äter catchupa och lyssnar på livemusik. Och jag mår helt ok!
Kanske inte tiptop, nä långt ifrån. Men bättre än jag gjort på väldigt väldigt länge. Klockan är strax halv nio och det börjar bli dags att gå hem å vila strax.
Det här är iaf Kap Verde när det är som bäst =)


Tog med mig datorn för att jag tänkt titta på solsidan men det var visst för mycket liv för det å hörlurarna är visst kvar hemma.

Ja, det händer ungefär lika mycket som det blogga just nu. Att va gravid är minsann inte hälften så glamoröst och härligt som det framställs, iaf inte just nu och iaf inte för mig. Mitt dygn spenderas i horisontalt läge i sängen eller med huvudet i toalettstolen. Samtidigt försöker jag att göra så gott jag kan på jobbet, vilket är långt ifrån det lättaste just nu.
Hoppas på att det blir bättre vart efter tiden går...

Första veckan har mest spenderats i sängen. Illamående och trött mest hela tiden. Funderar en hel del på vad som ska hända till sommaren. Får snart en hjärtinfarkt om jag inte får tag i det där jävla konsulatet snart. Två månader har gått sen vi ansökte om hans uppehållstillstånd men inte ett ljud hör vi, trots att jag mailat säkert 10 gånger och ringt som en galning utan att nån svarar. Inte nes migrationsverket i Sverige får man tag i *suck* Allt känns verkligen hopplöst just nu =/