Isabelle

Skulle väl aldrig kunna tro att jag kunde sakna Priden så här mycket. Det ända jag gör dygnen runt nu är att läsa Pridebloggar, artiklar om Pride, kolla nyhetsinslag om Pride och kolla på Sthlmprides websändningar. Nästa år SKA jag va där annars vette fan vad jag gör...

Jag vill verkligen bara härifrån nu, vill inte va kvar men jag vill ju veta vart jag ska ta vägen i så fall och just nu så har jag två saker jag hoppas på men de är inte förrän senare i år så jag måste stå ut här i några månader till, hur nu det ska gå till.

Det som ligger mest i vägen är min Brasilienresa, hade det inte varit för den hade allt varit så mycket lättare även om jag verkligen verkligen ser fram emot den. Men när den väl är avklarad så finns det inga hinder för nytt jobb så jag tycker att jag borde klara av att hitta ett jobb jag verkligen vill ha då.
Å har jag klarat 60 dagar som jag velat härifrån så borde jag klara 100 till. Fast två dagar varje vecka så trivs jag ju å det är det som gör att jag klarar av de andra fem.

Tack tjejer för att ni finns!

Men Pride... Finns inget botemedel i världen som kan bota min Prideångest förrän festivalen är över... Men nästa år, då hittar ni mig i volontärområdet!