Isabelle

Japp, vi har förlovat oss!
Men för att inte gå händelserna i förväg kommer en update på vad som hänt sen vi kom till São Vicente.

Anlände måndag eftermiddag och efter en snabbdusch bar det av till Lhom Tang (ingen aning hur det stavas, vet bara att det låter väldigt thai) för att hälsa på alla på Ariksons gata. OMG säger jag bara, jag kunde väl inte tro att han kände ALLA på hela gatan. Det blev tokfest med familj och vänner. Kan lova att det inte är många i den delen av landet som snackar annat än crioulo men jag hittade två av hans vänner som pratade engelska och det var verkligen en riktigt kul kväll. Inte minst att se honom så otroligt lycklig, det var ju första gången han kom tillbaka efter det han flyttade för sex år sen.

Tisdagen spenderades enbart på hans gata tillsammans med familj och vänner. Hans kusin Carina är helt fantastisk. Trots att vi inte förstår så mycket ordamässigt kommuniserar vi efter bästa förmåga å hon släpar runt på mig överallt. I dag rann dock nyhetens behag bort och kvar fanns en enorm kulturchock. Jag trodde jag var ganska bra förberedd efter ett halvår på Sal men nej nej. Ibland kan jag verkligen glömma bort att jag å A är så olika men att verkligen få lära känna och se hans bakgrund skakade om mig bra.
Så kvällen spenderades på tu man hand å vi pratade massor.

På onsdagen hade vi bestämt oss för att hyra bil men när vi väl vaknat så hade typ allt stängt för siesta så vi åkte till hans familj. Efter en stund så sa A att nu åker vi så kommer tillbaka sen. Iväg runt halva Mindelo för att leta efter en särskild butik. Det tog tid men vi hittade vad vi letade efter. Vidare iväg för att boka bil till torsdagen innan vi så återvände till hans familj för lunch.
Mitt i lunchen så drog han iväg och kom tillbaka efter en stund med sina närmaste vänner. Han öppnade med "kära vänner och familj" (fast på crioulo), sen höll han ett kort högtidligt tal (fast vad vet jag, jag hajade typ nada) å sen vände han sig till mig och friade! (på engelska, inte crioulo tack å lov)
Så massa lyckönskningar blev det och numera sitter alltså en ring på mitt (å hans) finger!
Somliga lär nog rynka på både ett å två ögonbryn åt att vi förlovat oss så snart men vi har verkligen pratat igenom det här och känner att det är helt rätt å är det rätt så varför vänta för väntadets skull.
Hur som helst, vi åt en mysmiddag på tu man hand innan vi mötte upp hans närmaste vänner för en utekväll. Kände dock att jag ville ta det lite lugnt eftersom vi skulle hyra bil dagen efter så vi var väl hemma vid fyratiden...

Upp så imorse för en heldag i bil. Dagen inleddes med att besöka släktingar och sen körde vi runt en del av ön innan vi, såklart, åkte till hans gata. Vi åt middag på samma restaurang som igår innan jag begav mig hemåt å han iväg för en utekväll.
Jag är helt slut efter alla nya möten å människor att lära känna och lägga på minnet utan att riktigt kunna prata med varandra. Otroligt mycket nya intryck, upplevelser och känslor blandat med lite för lite sömn i natt. Han har dock massor av energi och tycker att han kan sova nästa vecka... Jag förstår honom. Så nu sitter jag på vårt hotellrum och får mig en välbehövlig internet dos.

Tänkte skriva att den här ön är så underbar för att jag inte sett en enda kackerlacka men precis nu så kryper en jävel runt på golvet. Gissa om jag kommer kunna sova innan A kommer hem... Nope!

Ett par dagar kvar här sen bär av tillbaka till Portugalien. Blandade känslor men visst ska det bli kul att komma tillbaka. Kan ju lugnt säga att de här veckorna slår det mesta. Är så tacksam över allt som hänt den här tiden.

Det var en märklig flygresa. När jag checkade in i Faro förstod jag nog fortfarande inte vart jag var på väg, att det faktiskt äntligen var dags för det jag så länge väntat på. Väl i Lissabon hade jag fyra timmar att spendera. Jag hade dötråkigt och spenderade tiden med att röka, läsa och shoppa. Kunde fortfarande inte riktigt förstå vart jag var på väg. Så när tiden började närma sig avgång begav jag mig iväg bort mot passkontrollen och precis innan jag skulle gå igenom ringde Tessan så jag satte mig utanför och pratade med henne. Samtidigt som jag gjorde det så såg jag en massa mörka människor gå förbi och igenom passkontrollen. Då började jag förstå att det var på riktigt och nervositet och glädje fyllde hela mig.

Väl framme på flygplatsen på Sal kändes allt så hemma. Alla som jobbade där hälsade glatt och när jag kom ut från tullen så stod min älskling där. Helt obeskrivligt att få se honom, att få ta i honom efter tre långa månader.
Vi åkte till lägenheten för att lämna mina grejer och sen bar det av till Djadsal Moradias på fest, Freddy fyllde år. Han sov dock sen länge när vi väl kom dit J Riktigt kul att träffa alla som var där! Vi blev dock inte så långvariga, jag var ganska slutkörd efter den långa resan.

Tisdagen spenderades med Frida och Stina mestadels liggandes på en solstol på Turtle Shack. Arikson fick inte igenom sin semester första veckan för att de var ont om folk så jag fick som jag ville iaf, titta på honom hela dagen från en solstol J

Onsdagen blev lugn å skön, Turtle Shack och poolen vid lägenheten med Frida och Caz. Åt en supergod middag på Leonardo’s på kvällen med Caz och Nick som sällskap. Efter middagen tog vi en drink på Funana innan vi begav oss hemåt. Inget festliv här inte, vi spenderar hellre tid med varandra – till de andras förtret =P

Torsdagen var slö, riktigt slö. Vi lämnade knappt sängen på hela dagen, men vi hade tillfälle att prata om saker. Verkligen skönt att ha tid att kunna prata igenom allt. Dagen resulterade i två beslut, vilka båda kommer att göra mig mycket mycket lycklig om och när de faller på plats. På kvällen åkte vi till Espargos för att hämta lite kläder till honom. Träffade hans pappa och äldre bror, söta som fan. Hans pappa och jag jämförde tatueringar, jag gillar honom starkt.
Ariksons lägenhet var riktigt mysig och jag blev mycket glad när jag såg vissa bilder uppsatta.
Kvällen avslutades med 60’s show på Turtle Shack.

På fredagen vaknade jag av att Stina skickade sms. Mötte upp henne för brunch, sol och massage på Turtle Shack. Fick en del uträttat efter det innan älsklingen kom hem och det var dags att göra oss i ordning för kvällen.
Underbart romantisk middag på Odjo D’Agua och sen vidare till Calema. Vilken underbart fantastisk känsla det var att vara tillbaka där!
Vi lämnade dock Calema efter en stund för att ta en promenad i månskenet med fötterna i sanden. En perfekt avslutning på en fabulös kväll.

Dagen efter var det dags att kliva upp ganska tidigt. Vi hade tänkt att vi skulle hinna dricka kaffe innan det var dags att bege oss ut på havet men nej nej, det fanns det ingen tid till. Iväg på katamaran tur. Sol, bad och för många öl – en härlig dag.
Middag igen på Odjo D’Agua, musikalshow på Turtle Shack och sen var det dags att checka det nya Club 1. Imponerande! Älskade stället!
Men alldeles för mycket dricka för oss båda… Vi lyckades iaf vingla oss hem tillsammans tillslut. Vi gjorde en paus på vägen för att äta lite välbehövlig cachupa och sen rasade vi i säng.

I går sov vi länge igen. Vaknade upp framåt eftermiddagen, jag bakfull som ett as men han mådde minsann bra. Jag var så sugen på pizza så jag gick ut för att köpa. Ingenting var öppet, hade förträngt att det var söndag, så jag gick upp till Stina på Habela bar för att skvallra lite. Beach kom upp för att säga hej och sen gick han för att väcka Arikson. När Stina slutade jobba en timme senare gick vi alla fyra till La Tortuga för att äta pizza. Sen gick vi hem till oss för att dricka lite vin medan karlarna gjord sig i ordning. Karlarna här är mer fåfänga än vad jag någonsin kommer till att bli.
Vi gick för några drinkar på Calema och Turtle Shack. Mycket trevlig dag i väldigt trevligt sällskap.

Ny vecka och ny destination. Tiden här går alldeles för fort!
Måndag igen och jag har nog aldrig sett honom vakna så tidigt. Han hade massor att fixa (fast jag tror mer att han var nervös) så han gick hemifrån tidigt. Tog en kaffe med Stina och Frida innan jag gick hem till Arikson. Han var redan klar att åka… Inte vanligt för en Kap Verdier! Så nu sitter vi på flygplatsen och väntar på att incheckningen strax ska öppna. Dags för en vecka på hans São Vicente…

Nu jävlar är det semester!

Idag blir det roadtrip med Marika och imorgon bär det av för två underbara veckor på Kap Verde. Äntligen får jag träffa A igen och spendera tid i den kultur som får mig att känna mig "hemma".

Hörs när jag är tillbaka
Over and out

I måndags åkte jag, Marika, Annika och Betty till restaurang O Infante utanför Monte Gordo för att njuta av en god middag, den sista tillsammans. Jag åker ju på semester på måndag (!) å när jag kommer tillbaka har Marika redan åkt hem, Annika har bara några dagar kvar och Betty endast ett par veckor. En mycket trevlig kväll hade vi, synd bara att den var den sista alla tillsammans.

Det har varit tre fantastiska måndaer tillsammans med dessa töser!
På måndag är det så dags för semester och när jag kommer tillbaka börjar så en ny tid här i Portugalien.

Dagens dag har varit mycket bättre. En riktigt toppendag å Portugalien är mitt hjärta igen.

Dock saknar jag syster idag. Skypedate snart systeryster?

Dålig dag i Isabelles värld!
Så trött på jobbet just nu å det är så jobbigt att va så långt bort från Arikson. Är i grymt stort behov utav semester. Helst sinnes!
12 dagar till å jag vette fan hur jag ska orka, på riktigt. Vill bara få komma ner till A så att vi kan planera och fundera på eventuell framtid. Det närmaste halvåret kommer att snigla sig fram. Men innan det sätter igång är det 12 snigliga dagar to go..