Första året med ring
Idag, för ett år sen, förlovade vi oss på São Vicente. Här är ett utdrag ur bloggen:
"Mitt i lunchen så drog han iväg och kom tillbaka efter en stund med sina närmaste vänner. Han öppnade med "kära vänner och familj" (fast på crioulo), sen höll han ett kort högtidligt tal (fast vad vet jag, jag hajade typ nada) å sen vände han sig till mig och friade! (på engelska, inte crioulo tack å lov)
Så massa lyckönskningar blev det och numera sitter alltså en ring på mitt (å hans) finger!
Somliga lär nog rynka på både ett å två ögonbryn åt att vi förlovat oss så snart men vi har verkligen pratat igenom det här och känner att det är helt rätt å är det rätt så varför vänta för väntadets skull."
Nu är vi då här i Sverige, ett år senare. Vilken dag som helst väntar vi vårt kärleksbarn och vi är mycket lyckliga. Kvällen ikväll blir nog lugn men imorgon åker vi iväg på en mysweekend tillsammans. Vår förlovningspresent till oss, å det sista vi gör på tu man hand innan vi blir föräldrar.
Vårt liv tillsammans har hittills varit en dans på rosor, en del dagar har vi dansat på rosbladen och en del dagar på taggarna på skaftet. Taggarna gör oss starkare och så att vi njuter mer av de dagar vi befinner oss på de mjuka bladen.