Isabelle

Japp, vi har förlovat oss!
Men för att inte gå händelserna i förväg kommer en update på vad som hänt sen vi kom till São Vicente.

Anlände måndag eftermiddag och efter en snabbdusch bar det av till Lhom Tang (ingen aning hur det stavas, vet bara att det låter väldigt thai) för att hälsa på alla på Ariksons gata. OMG säger jag bara, jag kunde väl inte tro att han kände ALLA på hela gatan. Det blev tokfest med familj och vänner. Kan lova att det inte är många i den delen av landet som snackar annat än crioulo men jag hittade två av hans vänner som pratade engelska och det var verkligen en riktigt kul kväll. Inte minst att se honom så otroligt lycklig, det var ju första gången han kom tillbaka efter det han flyttade för sex år sen.

Tisdagen spenderades enbart på hans gata tillsammans med familj och vänner. Hans kusin Carina är helt fantastisk. Trots att vi inte förstår så mycket ordamässigt kommuniserar vi efter bästa förmåga å hon släpar runt på mig överallt. I dag rann dock nyhetens behag bort och kvar fanns en enorm kulturchock. Jag trodde jag var ganska bra förberedd efter ett halvår på Sal men nej nej. Ibland kan jag verkligen glömma bort att jag å A är så olika men att verkligen få lära känna och se hans bakgrund skakade om mig bra.
Så kvällen spenderades på tu man hand å vi pratade massor.

På onsdagen hade vi bestämt oss för att hyra bil men när vi väl vaknat så hade typ allt stängt för siesta så vi åkte till hans familj. Efter en stund så sa A att nu åker vi så kommer tillbaka sen. Iväg runt halva Mindelo för att leta efter en särskild butik. Det tog tid men vi hittade vad vi letade efter. Vidare iväg för att boka bil till torsdagen innan vi så återvände till hans familj för lunch.
Mitt i lunchen så drog han iväg och kom tillbaka efter en stund med sina närmaste vänner. Han öppnade med "kära vänner och familj" (fast på crioulo), sen höll han ett kort högtidligt tal (fast vad vet jag, jag hajade typ nada) å sen vände han sig till mig och friade! (på engelska, inte crioulo tack å lov)
Så massa lyckönskningar blev det och numera sitter alltså en ring på mitt (å hans) finger!
Somliga lär nog rynka på både ett å två ögonbryn åt att vi förlovat oss så snart men vi har verkligen pratat igenom det här och känner att det är helt rätt å är det rätt så varför vänta för väntadets skull.
Hur som helst, vi åt en mysmiddag på tu man hand innan vi mötte upp hans närmaste vänner för en utekväll. Kände dock att jag ville ta det lite lugnt eftersom vi skulle hyra bil dagen efter så vi var väl hemma vid fyratiden...

Upp så imorse för en heldag i bil. Dagen inleddes med att besöka släktingar och sen körde vi runt en del av ön innan vi, såklart, åkte till hans gata. Vi åt middag på samma restaurang som igår innan jag begav mig hemåt å han iväg för en utekväll.
Jag är helt slut efter alla nya möten å människor att lära känna och lägga på minnet utan att riktigt kunna prata med varandra. Otroligt mycket nya intryck, upplevelser och känslor blandat med lite för lite sömn i natt. Han har dock massor av energi och tycker att han kan sova nästa vecka... Jag förstår honom. Så nu sitter jag på vårt hotellrum och får mig en välbehövlig internet dos.

Tänkte skriva att den här ön är så underbar för att jag inte sett en enda kackerlacka men precis nu så kryper en jävel runt på golvet. Gissa om jag kommer kunna sova innan A kommer hem... Nope!

Ett par dagar kvar här sen bär av tillbaka till Portugalien. Blandade känslor men visst ska det bli kul att komma tillbaka. Kan ju lugnt säga att de här veckorna slår det mesta. Är så tacksam över allt som hänt den här tiden.