Isabelle

Fy fan va det var jobbigt att åka ifrån den där ön!
Sitter i Stockholm å drömmer mig tillbaka. Missförstå mig inte, det är gött att va hemma och få träffa massa goa människor, shoppa å äta god svensk mat. Men tanken på att jag inte ska åka tillbaka till den underbara ön med de underbara människorna gör så ont. Det gör på riktigt fysiskt ont i hela kroppen.
De senaste dagarna har varit helt fantastiska. Det har umgåtts, sjungits, kramats och mysts. Söndagen på Turtle Shack (www.turtle-shack.com) var helt underbar och många tårar strömmade ner för mina kinder, det var då det verkligen gick upp för mig att det var sista kvällen där innan jag blev tvungen att åka. Natten spenderades kramandes och gråtandes tillsammans med E. I går morse packades det i halv panik. Jag hade bråttom och det är såå tråkigt. Meningen var att E skulle stanna med mig fram till att jag åkte men när han såg väskorna brast det för honom och han klarade inte att stanna kvar. Så jag blev klar i lägenheten och begav mig sen ner en snabbis till Turtle Shack för att säga hej då. Fan, bara tanken på det avskedet får tårarna att strömma.
Har lovat att ringa den jag saknar mest under dagen. Han ville veta att jag överlevt den hemska flygresan och kommit fram ordentligt. Behöver jag säga att han aldrig flygit... Jag behöver få höra hans röst me, det är sjukt hur man kan bli beroende av någon så snabbt.

Jag kommer att sakna den underbara ön och mina fantastiska vänner där oerhört mycket. Men den här gången finns det inget 'Hej Då'. Den här gången heter det 'Vi ses snart'!