Isabelle

Hotellet är fortfarande ett av de sämsta jag någonsin bott på, rummet håller långt ifrån den standard som utlovas av Ving. När det blir mörkt ute (å det blir det innan kl 18!) så vågar man knappt inte gå någonstans för att det finns typ ingen belysning i hela byn å det tar ca en halvtimme att bara gå ner till torget... Å på dagarna orkar man inte gå någonstans, svetten rinner bara av att gå till poolen vilket är mindre än 10 meter. Läget klagar jag då verkligen inte över och havet är riktigt trevligt på de ställen man vågar bada på (pga av alla strömmar). Gästerna på hotellet är riktigt goa å alla är som en liten svensk familj, precis det jag inte vill ha på min semester men med läget som det är så är det ganska så skönt.

Visst kommer jag att återvända till Brasilien, absolut, men aldrig till den här sidan av landet igen och verkligen aldrig med Ving!

Däremot saknar jag mina Madeirakärlekar sjukligt mycket. Helt sinnes att det bara är två veckor sen vi satt på Khans och nere på B2. Känns som sjukt länge sen!

Saknar er så att det gör ont i hela mig. Saknar att prata med er, saknar våra Copakvällar, Ösaffarin å allt galet vi hunnit hitta på tillsammans. Saknar även att bara ligga i soffan å glo med Tessan å bara prata, prata å prata massor. Saknar Poncha, Pe De Cabra, Bolo Do Caco, Espetada, Piccado, Maracujajuice å safari/cola helt sinnes. Stannar jag i sthlm så kvarstår mitt löfte om att jag kommer ner innan februari slut, utan tvekan!

Har fortfarande inte kopplat sthlm riktigt ännu utan Madeira är fortfarande min tillhörighet. Även om jag har haft en hel del mysigt hemma me. Ser fram emot en kväll på Ambassadeur helgen efter jag kommit hem.

Lyssnar just nu på Rise up å minns VIP-hyllan på Copa... Å såklart gör jag som jag gjorde sista gången jag hörde denna låt, sista gången på Copa, fäller en värdig tår å ler åt alla underbara minnen.