Isabelle

Det sägs ju att gammal kärlek aldrig rostar... Börjar fan tro på det på riktigt...
Börjar ana varför jag inte kunnat ha en vettig relation sen jag lärde känna dig... Du är bland det bästa jag har. Visst blev jag förälskad i dig och jag tror nog du vet när kärleken slog rot också... Men ändå har vu alltid förblivit sjukt bra vänner. Även fast vi inte ses lika ofta längre av förklarliga skäl men så fort vi pratar med varandra eller ses så är det som att tiden stått stilla och vi aldrig varit ifrån varandra. Insåg när jag var nere hos dig sist att känslorna inte försvunnit och efter vårt samtal häromdagen började jag inse det jag skrev ovan... Att jag nog inte gått in i mina relationer fullt ut eftersom du fortfarande spökar i mina tankar mer än du borde. Vi är ju "bara" väldigt bra vänner och så kommer det att förbli men det kan inte hjälpas... Well well, en sak vet jag iaf... Å det är att jag nu i helgen när du kommer upp ska det jävligt lugnt med spriten... Så skonar vi oss båda från den vanliga "scenen" =)
A ja, en jävla massa kackel men lite utrensning ur mitt lilla huvud skadar inte vad gäller detta långdragna ämne...