Inspirerad
Efter att ha smugit runt hos Starina så är jag nu själv fast =)
Gu va skönt att kunna skriva av sig på ett bra (?) ställe. Kanske till å me få några goda råd på vägen om mitt ständiga kärleks- och känslokaos...
Känner du mig inte riktigt så kan du nog tro att jag är värsta psykot till en början... Men vet du, efter hand så lär du dig nog förstå mina känslostormar litegrann... Hoppas jag...
Here we go:
Trodde att jag bestämt mig nu för hur jag ville ha det. Trodde att allt var ur världen. Jag skulle aldrig tagit det stag jag gjorde innan jag åkte om jag inte bestämt mig, det skulle jag inte. Jag har fallit igen, Big Time!
Om det är bra eller som sist, det får väl tiden utvisa men jag är beredd att ge oss ett nytt försök..
Bara du inte ringt ikväll P... Det är svårt att höra din röst och veta att du nästa helg inte kommer prata med mig med samma tonläge. Jag försökte prata med dig när du var hemma nu, men du undvek mig istället och jag vill verkligen inte ta detta med dig över telefon. Så då måste jag ju vänta till nästa helg, till du kommer hem igen å hoppas på att du vill prata med mig då. För jag kommer lämna dig, det jag gör mot dig är långt ifrån rättvist. Jag tycker om dig massor, visst gör jag det. Men mitt hjärta tillhör en annan, det har det gjort hela tiden men jag har försökt förtränga. Nu har det vaknat till liv igen och jag har fallit för J ordentligt. Vad fan gör du med mig egentligen J???
Sårar du mig igen vet jag fan inte vart jag tar vägen den här gången...
Trodde det skulle hjälpa med ett par dagar på Teneriffa men det skapade bara ett ännu större kaos i mitt huvud...
Å så pratade jag med José-Roberto idag. Min underbara vän från São Paulo. Han tycker vi ska mötas upp i Rom i sommar, min favorit stad. Har jag bara pengar då så är det klart jag åker! Skulle hellre åka till honom men det får bli en senare historia. Hade jag haft pengar idag så hade jag kanske tackat ja till det "erbjudande" han gav mig, igen =)
Nu är han nästan helt klar med studierna och vi har känt varandra i 11 år i sommar. Mycket har hänt, men vi har aldrig tappat kontakten. Idag så sa du, ännu en gång, att jag ska komma ner och gifta mig med dig å vet du vad... Jag har faktiskt börjat överväga det. Göra upp med allt här hemma å sen åka ner och bo med dig ett tag först såklart men tanken känns inte lika skrämmande längre... Men det lär nog ta några år till å mycket lär hända till dess. Men vi börjar med Rom =)
Säger bara det... Karlar... *suck*
Gu va skönt att kunna skriva av sig på ett bra (?) ställe. Kanske till å me få några goda råd på vägen om mitt ständiga kärleks- och känslokaos...
Känner du mig inte riktigt så kan du nog tro att jag är värsta psykot till en början... Men vet du, efter hand så lär du dig nog förstå mina känslostormar litegrann... Hoppas jag...
Here we go:
Trodde att jag bestämt mig nu för hur jag ville ha det. Trodde att allt var ur världen. Jag skulle aldrig tagit det stag jag gjorde innan jag åkte om jag inte bestämt mig, det skulle jag inte. Jag har fallit igen, Big Time!
Om det är bra eller som sist, det får väl tiden utvisa men jag är beredd att ge oss ett nytt försök..
Bara du inte ringt ikväll P... Det är svårt att höra din röst och veta att du nästa helg inte kommer prata med mig med samma tonläge. Jag försökte prata med dig när du var hemma nu, men du undvek mig istället och jag vill verkligen inte ta detta med dig över telefon. Så då måste jag ju vänta till nästa helg, till du kommer hem igen å hoppas på att du vill prata med mig då. För jag kommer lämna dig, det jag gör mot dig är långt ifrån rättvist. Jag tycker om dig massor, visst gör jag det. Men mitt hjärta tillhör en annan, det har det gjort hela tiden men jag har försökt förtränga. Nu har det vaknat till liv igen och jag har fallit för J ordentligt. Vad fan gör du med mig egentligen J???
Sårar du mig igen vet jag fan inte vart jag tar vägen den här gången...
Trodde det skulle hjälpa med ett par dagar på Teneriffa men det skapade bara ett ännu större kaos i mitt huvud...
Å så pratade jag med José-Roberto idag. Min underbara vän från São Paulo. Han tycker vi ska mötas upp i Rom i sommar, min favorit stad. Har jag bara pengar då så är det klart jag åker! Skulle hellre åka till honom men det får bli en senare historia. Hade jag haft pengar idag så hade jag kanske tackat ja till det "erbjudande" han gav mig, igen =)
Nu är han nästan helt klar med studierna och vi har känt varandra i 11 år i sommar. Mycket har hänt, men vi har aldrig tappat kontakten. Idag så sa du, ännu en gång, att jag ska komma ner och gifta mig med dig å vet du vad... Jag har faktiskt börjat överväga det. Göra upp med allt här hemma å sen åka ner och bo med dig ett tag först såklart men tanken känns inte lika skrämmande längre... Men det lär nog ta några år till å mycket lär hända till dess. Men vi börjar med Rom =)
Säger bara det... Karlar... *suck*
Kommentarer
Trackback