Sju stygn

I tisdags tyckte Arikson att det var en superbra idé att bada lite i poolen hos en vän. Så långt är allt väldigt normalt, men att sen bege sig till den grunda delen av poolen och dyka är kanske inte lika smidigt. Det dyket resulterade i två djupa jack i och under ögonbrynet. Så vi fick snäll bege oss till sjukhuset kl 19.30 för att sy totalt sju stygn, fyra över ögonbrynet och tre strax under.
Så nu går han omkring med ett stort plåster och ser ut som en skadad liten buspojke =)

Har bestämt mig för att testa en grej. Nästa vecka får vi se om våra framtidsplaner måste ändras eller om vi fortsätter jobba på det som vi gör just nu.

Ändring i framtidsplaneringen?

Nu blir det förvirrat, iaf för mig. Har länge haft en relativt klar plan för framtiden men inatt ändrades min tankar. Måste ta ett ordentligt snack med Ari ikväll för att se vad han tycker och tänker me. Det är ändå han som är prioriteten i mitt liv nu och det måste fungera för oss båda.

Jag tror nånstans att ursprungsplanen är det som är rätt. Men mitt begär av att stanna kvar utomlands är stor och jag har en idé om sommaren jag inte får ur huvudet. Det är iaf värt att diskutera...

Jaja, den som lever får se...


Företagsfest

I lördags hade vi fest med alla på kontoret. Många olika länder samlades på kontoret för att åka till en hemlig plats. Den hemliga platsen var på östra sidan om ön i ett hus på stranden. Där var det fri bar och bbq. Riktigt härlig stämning som gav en mycket bra kväll.

Lite bilder sen jag kom tillbaka till Sal:


 


Snart så...

Nu väntar vi bara på att ett papper ska komma från Sverige sen är första steget klart. Nu känns det att det är dags på riktigt.
Dags att ta tag i steg 2!


Akon - en riktig diva

I lördagskväll flög vi ett gäng till huvudön Santiago och till landets huvudstad Praia för att gå på den första internationella konserten på Kap Verde ever!
Vi kom till Praia vid 20tiden, åt en god middag på en lokal restaurang och begav oss sen till den gamla flygplatsen där konserten ägde rum. Många förband och vid 1tiden kom så Akon.
Sjukt bra konsert men vilken divva han var. Han fattade nog inte att människorna här aldrig varit på konsert förr så de visste lixom inte hur man skulle bete sig när han kastade sig ut i publiken å sånt. Efter en dryg timme gick han av scenen men orden "They are not ready for me"...
Vi hade iaf riktigt kul!
Efter konserten åkte vi till en lokal nattklubb där det dansades fram till kl 6 då vi begav oss tillbaka till flygplatsen för att återvända hem till Sal.
En sjukt lyckad kväll i mycket gott sällskap =)

Anledning till trötthet

Igår kväll insåg jag varför jag varit så trött de senaste dagarna, eller iaf en konsekvens utav det. Jag tappade rösten, fick asont i halsen å hög feber. Idag har jag shoppat feberbedsättande och halsmedicin vilket gjort att halsen är mycket bättre men febern är kvar och jag är helt groggy.
Hoppas verkligen att jag är bättre imorgon!
För imorgon kväll ska vi flyga till Santiago och gå på konsert med Akon!!!!!!!
Bara över natten, vi är tillbaka igen söndag morgon. Ser verkligen fram emot och hoppas enormt att jag blir bättre till dess. Om inte annat lär jag säkert ligga tokdäckad de kommande dagarna. Finns en enda anledning till att jag är på jobbet idag... Håller alla tummar jag kan för att det här ska försvinna unedr natten.

Jobb, jobb och någonting annat

Här jobbas det mer än jag någonsin gjort *puh* å vi e alla mest trötta hela tiden, så sjukt trötta. Men igår trotsade vi det för ett par drinkar på Calema. Jag ville verkligen inte gå hem men min arbetsmoral sa åt mig att göra det iaf vid en något sånär lämplig tidpunkt så idag mår jag faktiskt helt ok. Även om jag är trött som en gris.

När jag så inte jobbar eller sover så håller vi på med lite annat som även det tar mycket av vår tid. Ett fåtal vet vad som är på gång men när allt är i hamn så lovar jag att hela världen ska få veta. Just nu är det oerhört arbetssamt och tidskrävande men resultatet blir min dröm =)

En vecka har gått

En vecka har gått sen jag kom tillbaka till ön. En vecka som har gått oerhört fort men samtidigt så känns det som att jag varit här väldigt länge.
Igår till exempel så pratade vi om uteliv och sånt och jag kläckte ur mig att "shit, jag har verkligen inte varit ute sen kvällen jag kom!". Då sa min goa finska kollega Maria att "men Isabelle, du har ju bara varit här en vecka" HaHa känns som om jag varit här en månad minst men blivit en tråkig hemmafru eller något. Vi har verkligen myst massor. Varit både i Santa Maria och i Espargos med vänner och familj samtidigt som vi haft en del tid på egen hand.
Internet och tid är en bristvara just nu (som alltid i början av en ny säsong) men snart är jag tillbaka i mitt vanliga lunk igen.

Hemma igen

Hemma igen. Ja det är så det kändes igår när jag landade, som att komma hem. Nu är jag i mitt rätta element och tillsammans med min kärlek.
Första jag mötte när jag kom ut genom tullen (efter att ha "fastnat" där. Polisen ville bara prata lite, inte kolla bagaget) var Otelindo som sa att Arikson skickat honom för att hämta mig. Han var tydligen kvar i Santa Maria och stupfull. Gissa om jag blev irriterad... Men när vi kom ut från byggnade stod ju Arikson runt hörnet å flinade som fan. Tack för den lixom =)

Hem till nya bostaden, en liten bungalow på ett av våra hotell. Var hur trött som helst men vi var båda hungriga å vad passar inte bättre då än en hambugare på Pinto Burger.. Vi tog en promenad in till Santa Maria och då kännde jag att jag ville gå förbi Calema för att se om det var någon jag känner som var ute å det var det. Värsta pusskalaset å jag bara svävade på moln över att vara tillbaka. Skulle dock bara säga hej å sen gå igen men innan jag han ut så hade jag en drink i handen. Så det var bara att va social en stund vilket iof sig var väldigt trevligt men satan va trött jag var. En snabb hamburgare blev det och sen hem för att sova drygt fem timmar innan vi båda skulle iväg till jobbet.

Nu sitter jag så på kontoret och myser. GulleFrida kom förbi för att hålla mig sällskap och prata en stund. Mycket som lär hända de kommande veckorna men sen så ska det väl plana ut å läggas på plats tror jag.

På besök i storstan




Har spenderat de senaste fyra dagarna i 08-landet Stockholm. Helt fantastiska dagar och för första gången på nästan fyra år så har jag verkligen njutit av att vara hemma i Sverige. En riktigt fin höst men för få dagar. Han verkligen inte ens med hälften av vad jag hade velat men det som hans med och de intryck jag fick med mig var helt fabulösa.
Tack alla som förgyllde mina dagar och förlåt alla som jag inte han träffa men som jag så gärna ville!

Vi ses igen till sommaren!


101010

Magiskt datum idag. Här är det inte så magiskt dock. Kallt som satan ute, naglar ska fixas och allt ska packas. Imorgon är sista rycket och på tisdag bär det av till Sverige.

Ska blir kalas att få hälsa på i ett par dagar, verkligen. Mycket som ska fixas hemma me och många som ska träffas (eller hur man nu säger). Men det något speciellt med Stockholm och tempot som är när jag bara har ett par dagar. Löv it!

Dock ska det bli fantastiskt skönt att få komma ner till No Stress landet på lördag. På lördag... ligger bra i munnen... Äntligen ska jag få komma tillbaka till den fantastiska ön och framför allt kärleken min. Få packa upp alla saker (som just nu bara är ett stort kaos), få träffa alla vänner (ett plus även med Kap Verde) och få börja jobba på riktigt igen (jobbet här består mest av städning just nu).

Så två ynka dagar vid den här tiden så är jag på väg från Arlanda in till 08-land och stannar till lördag förmiddag då flyget tar mig till mitt andra hem i Afrika.

Packningskaos

Packas för fullt. Eller packa är kanske fel ord. Det slängs, tvättas och sorteras samtidigt som både jag och Sina börjar få lite panik över allt vi såklart måste hinne se, äta och uppleva innan vi åker.
Så lite sömn och en lägenhet som ser ut som om den exploderat är konsekvensen av det hela. Satan vad jag längtar till tisdag nu, för då är det hela över. Å andra sidan så ska lär jag inte komma till ro förrän nästa söndag då jag äntligen är på plats i mitt paradis.

Väder

Shit va mitt humör påverkas av vädret. Kan bara tänka mig vilken berg-och-dal-bana det kommer bli om jag flyttar hem till Sverige en dag.
Igår var jag ledig och hade planerat en lång dag på stranden. Vaknade runt lunch av att mamma ringde (heoppas du blir bättre snart!).
När vi hade pratat klart tittade jag ut genom fönstret eller ska jag säga Försökte titta ut genom fönstret... Det var typ svart ute och regnade som fan. Där rök den dagen på stranden!
Det var bara att lägga sig i sängen igen och titta på en del av de filmer jag redan sett 3 miljoner gånger. Mycket roligt, inte.
Efter ett tag var jag så uttråkad att jag tog min externa hårddisk och gick ner till kontoret för att plugga lite inför vintern och skriva på utflyktskompendium. Tänkte att jag lika gärna kan göra det nu så att jag får mer tid med min kärlek när jag väl kommer dit.

Chattade lite med en av hans kompisar och skrattade gott åt hur lika jag och kärleken är ibland. Jag gnäller ju en del om att dagarna just nu har minst 50 timmar per dygn. Vet dock att jag inte sagt något om det till honom för jag försöker alltid hålla humöret uppe när vi pratar. Men då hans kompis berättade att Ari tycker att varje dag känns som ett sekel nu när det är så kort tid kvar till vi ses, då kom leendet över mina läppar. Att vi säger samma saker samtidigt och resonerar på samma sätt gör bara att jag längtar efter honom ännu mer.

HaHa läste just igenom inlägget och insåg att alla mina inlägg numera, oavsett hur de börjar, alltid slutar med att jag skriver om Ari. Jaja, det är väl så det är...

En ynka vecka kvar nu till mina saker är packade och jag väntar på att åka hem till 08-land!!!
Ser verkligen fram emot några dagar med nära och kära innan jag åker tillbaka hem till Afrika och min stora kärlek i livet.

Idag skiner iaf solen igen så nu blir det stranden innan det är dags att packa det sista välkomstmaterialet för den här sommaren.

Telefondag

Skypar med PrideSussie - såå kul!
Å har haft ett långt långt samtal med Carina idag me - fabulöst!
Vet att det inte är officiellt ännu men massa massa grattis till Carina!!!!!!!
Har även hunnit med ett kvalitetsskype med Marika - miss you som fan!

Har varit på tur idag me. Shoppat det sista jag behöver innan jag åker och så åkte jag till Pego do Inferno i Tavira. Ett helt fantastiskt vattenfall. Hur mysigt som helst. Hade jag haft min kärlek här så hade vi nog varit där massor men en så romantisk plats fick mig mest att känna en otroligt stark längtan. Jag är dock oerhört glad över att äntligen åkt dit. Har hört så mycket om det men under mina två somrar här aldrig sett det själv.


Besöksveckor och packningsstart

Nu har mamma, Kentha, mormor och morfar åkt hem. Som det fotoprofs jag är så lyckades jag inte ta up kameran en enda gång under två veckor - sinnes!
Vi har iaf haft det supertrevligt och det är lite tomt nu när de inte längre är här.

Nu har jag en dryg vecka kvar här i min lilla by och som vanligt sjukt mycket som ska hinnas med innan det är dags att byta destination. Tack coh lov så har jag och Sina fått en bil nu sista veckorna så nu ska det shoppas och utforskas samtidigt som det ska rensas och packas. Mycket är det som sak rensas denna gång eftersom de kläder jag hade med mig hit är på tok för stora, men det är en ganska så angenäm känsla =)

Dock så är jag nu vid den bittra punkten jag alltid kommer till när det vankas destinationsbyte. Varenda gång så lovar jag mig själv att det är sista j*a gången jag packar ner mitt liv i två resväskor. Orka packa å släpa runt på väskorna runt halva jorden. Fast även om det är bittert å surt så är den här gången lite annorlunda. Jag ser mitt mål så klart framför mig. Att äntligen få komma tillbaka till Arikson och veta att jag inte behöver åka därifrån igen förrän jag själv väljer det. En fantastisk känsla!

Men först ser jag verkligen fram emot ett besök i 08-land. Träffa vänner och familj, framför allt att få krama på min kära lillasyster.

Lunch med Malin

Träffade Malin idag. Efter att "endast" haft kontakt via Facebook, min blogg, mail och skype så var det idag dags att äntligen ses. Jag lyckades dock radera hennes sms så att jag inte kunde nå henne vilket resulterade i ännu mer födelsedagsshopping till Ari (han är nog den mest bortskämda Kap Verdien just nu...) och en alldeles för kort lunch med Malin. Men det var så sjukt jul att äntligeb få träffa henne!
Hoppas dock att det blir fler tillfällen och då betydligt längre. Hade lätt stannat för ett antal drinkar och abstinesprat om vårt kära Kap Verde =)

Mysbra dag

Idag är en sån där mysbra dag. Skitväder för första gången i sommar och jag är trött som satan men har en sån där riktig myskänsla i kroppen.
Precis pratat med prinsen som är ledig idag och ligger hemma å kollar film. Det gillar vi. Hade varit gött att vara där och glott på film med honom men nu är det bara tre veckor kvar. Njuter för fullt av livet är så länge och idga är det hög mysfaktor.

Nu blir det middag med mamma å co och sen blir det bilutflykter i tre dagar. Sweet!
Eller nja, bil för dem i tre dagar å två för mig. Shopping och utflykt till Lissabon på lördag står på schemat emellan.

Sverigedemokraterna mot kärleken

Det är först nu som min pollet har trillat ner...
 
Om SD får bestämma, skulle det förändra saker på riktigt. Jag förstår plötsligt att det var folk i min situation som började flytta från Danmark när de främlingsfientliga börjat styra politiken där. Av alla ställen, träffade jag den jag älskar på Kap Verde. Han skulle omfattas av det totalstopp för icke-västlig invandring jag läser om i SD:s invandringspolitiska program, om han vill flytta till Sverige.
 
Om SD får bestämma, skulle hans rätt att bo här komma att prövas på nytt en gång varje år, för resten av livet. Om vi gifter oss och sen skulle skiljas tvingas han flytta från landet. Att ha barn här är inget skäl att få stanna.
Det är viktigt för SD att min kärlek inte behåller sin ursprungliga identitet medan han bor i Sverige. Därför ska till exempel föreningar som ägnar sig åt hans kultur – vem som än är medlem – inte kunna få samma offentliga stöd som andra föreningar.
Samma sak gäller våra framtida barn. Tar de för mycket av sin identitet från sin pappa eller hans familj, är de inte riktiga svenskar. Därför ska de till exempel inte kunna få skollektioner i portugisiska eller crioulo.

SD säger att lagarna är ett skydd för mig. Från deras perspektiv ser det ut som att jag håller på att ge upp en del av mitt väsen, för att idéer från Sverige och Kap Verde håller på att integreras genom vår kärlek. Det är inte så jag upplever det.

Skulle han överhuvudtaget får komma till Sverige först så skulle vi å andra sidan när som helst kunna få ett generöst ekonomiskt stöd för att flytta tillbaka till Kap Verde. Det finns bara ett villkor: att min karl avsäger sig sitt uppehållstillstånd i Sverige för all framtid.

Alla de här SD-förslagen finns i deras invandringspolitiska program, som är från 2007 och gäller fortfarande.
En av 20 personer har röstat på sånna här lagar. Det övergår mitt förstånd!
Nu sitter vi fast med det de närmaste fyra åren innan vi kan välja på nytt. Nästa gång vi har möjlighet att rösta om vår framtid så snälla snälla; tänk efter före!


Orka...

Är så trött på kulturskillnader!
Vet ju att det är något jag får stå ut med eftersom jag valt att leva med en karl från en annan kultur men ibland måste man bara få gnälla lite. Bara en sån sak som att man kan tjafsa i en kvart om vilket finger en jävla förlovningsring ska sitta på... Finns annat att bry sig mer om lixom.
Att va så långt ifrån varandra som vi är just nu tar verkligen på krafterna och små saker kan bli onödigt stora. Bara att försöka hålla huvudet så kallt jag kan och tänka att drygt tre veckor kommer gå och rätt vad det är så är jag i hans armar igen. Där tänker jag stanna och aldrig aldrig vara borta så här länge igen.

Festival

Årets stora musikfestival har ägt rum på Sal i helgen. En riktig superfest som jag verkligen önskat att få va med om. Det var tydligen en riktigt succé. Kärleken fick sig dock alldeles för mycket att dricka under helgen och trots att han skött sig på en front är jag inte den stoltaste över att bära hans ring just nu. Kulturskillnader kan ibland stå mig upp i halsen!
Å självklart dog hans jävla batterier på telefonen igår medan laddaren var på jobbet, där han inte var... Men men, molnen lär skingras under kvällen då vi får en chans att prata igenom ett å annat. Han har redan ringt idag som en ledsen hundvalp men så lätt kommer han inte undan när jag är på det här humöret, det vet han oxå...
Ibland är verkligen självklara saker så svåra. Tydligen är allt inte lika självklart i alla kulturer, märkligt. Där kan andra saker va självklara som jag och den kultur jag är uppväxt med inte förstår sig på alls =/

Well well, 22 dagar till Sverige och 26 dagar till dess att jag äntligen får återse min älskling!


Tidigare inlägg Nyare inlägg