Isabelle

Ï lördags bar det av till Koh Lanta där det vankades middag med vårt familjehotell där. Lååång resa dit då vi fick vänta på färjorna i en evighet men väl där var det underbart!
Jag och Rie bodde tillsamman i en svit med poolaccess!
Vi åt en god middag och sen njöt vi mest av vårt lyxiga rum. Morgonen efter vaknade vi, satte på oss bikinin och bokstavligt talat ramlade ut ur rummet rakt ner i poolen. Det är vad jag kallar en perfekt arbetsförmån =)

Den här veckan går mest ut på att bli klar med allt och börja packa inför hemresan om bara en vecka. Åker antagligen till Phuket på torsdagkväll och stannar till fredagkväll för att säga hejdå till Elin, Kristoffer och Anders (och förhoppningsvis Andres). Känns skumt att det redan är dags att åka, tiden har gått oerhört fort.

I måndags vaknade jag av att jag fick sms av pappa, ca kl 11. Insåg att jag faktiskt var ledig och tyckte att det var synd att jag satt i Aonang och han & Ann i Patong. Samma land men ändå så långt ifrån. Kollade snabbt på schemat och insåg att ingen skulle ha bil på eftermiddagen. Fick ett infall att ta en bil och köra dit, tre timmar dit och tre timmar hem...
Ringde Rie som också var ledig och frågade om hon och hennes väninna som är här på besök ville följa med, vilket de ville.
Så jag messade tillbaka till pappa och frågade om de ville ha middagssällskap, bara så där... Å det ville de ju =)
Så jag, Rie och Maria satte oss i bilen och körde hela vägen till Patong. Längs med vägen ringde vi våra kära kollegor i Kata/Karon och berätta att vi tänkte komma å hälsa på i deras revir.
När vi väl kom fram lämnade jag Rie och Maria för att bege mig till pappas hotell. Det visade sig trevligt nog att vi hittat en parkeringsplats ca 20 meter från baksidan på hotellet. Trevligt trevligt =)
Kramade på pappa å Ann, sen gick vi ner till stranden för att äta lite.
Efter att ha sagt hejdå till dem mötte jag så upp Rie och Maria igen för att ta en drink. Under tiden hade vi fått veta att några av våra kära kollegor skulle komma och möta upp oss i Patong för middag. Alltid lika underbart att träffa dem och att få krama på Kristoffer är aldrig fel.
Vi hade riktigt trevligt och när vi väl började prata om att gå vidare insåg vi att klockan redan var efter midnatt. Vi hade ju ca tre timmar körväg tillbaka till Aonang och jobb som väntade morgonen efter så vi bestämde oss för att det dessvärre var dags att bege sig hemåt. Hade verkligen kunnat stanna ett par dagar till, vi hade det sjukt mysigt. Det är ju inte varje dag man får krama på familjen heller så bara det kan jag leva på länge. Fast nu behöver jag inte leva på det så länge eftersom att pappa kommer tillbaka hit nästa helg och sen åker jag ju hem och får krama på resten av familjen och Carina me!